Att vara eller inte vara – det är frågan

Dom här begären att ta upp skådespelerispåret igen; är dom äkta? Är dom ett sjukdomstecken, en barnslig rest ifrån min tonårstid. Är dom en del av min ovilja att växa upp och behöva ta ett moget beslut om min framtid. En naiv dröm om en enkel lösning för att ta mig ur den situationen jag har försatt mig i. Eller är begären en process som har mognat tillräckligt mycket inom mig så att jag kanske äntligen kan våga ta dom nödvändiga stegen för att förverkliga det som jag alltid har vetat att jag vill. Är dom kanske bägge sakerna på samma gång. Och behöver det då vara något dåligt? Hur reder man ut skillnaden?