
Persepolis
maj 12, 2008Jag har precis sett filmen Persepolis. Filmen bygger på en självbiografisk så kallad grafisk novell om en persisk kvinnas upplevelser och uppväxt – från bardomen under och precis efter revolutionen, till hennes tonårstid i Europa. Den blandar högt och lågt – allt från hennes personliga utveckling från barn till kvinna, till samhällsutvecklingen i Iran före, under och efter revolutionen. Dess största bedrift är dock att den lyckas humanisera ett folk som har blivit mycket demoniserat av västvärlden genom åren.
Tyvärr lyckas inte filmen lika bra som böckerna. Filmen är ganska lång men framstår ändå som ganska platt. Den missar mycket av det som gjorde böckerna så bra. Den missar djupet från böckerna. Filmen är alltså två timmar lång, men ändå flimrar alla händelserna förbi och om man inte har läst boken så har jag svårt att se att man fattar någonting av vad som händer. Eller blir speciellt berörd av det.
I boken går Satrapi igenom Irans hela historia (ok, det är inte jättedetaljerad genomgång av historien, men..) och ger därmed en bakgrund och sammanhang till vad som händer under revolutionen. Hon tar också upp dom olika dimensionerna i revolutionen; att den började som en folklig socialistisk revolution bara för att tas över av reaktionen i form av islamisterna på slutet, osv. I filmen får man knappt veta att hennes familj var marxister överhuvudtaget, eller att revolutionen inte bara handlade om att störta Shanen utan om att nå ett bättre, socialistiskt samhälle. Absolut ingenting sätts i sitt sammanhang – varken politiska händelser eller privata. Inget fördjupas överhuvudtaget.
Jag förstår att man inte kan ta med varenda händelse i böckerna. Men jag hade förväntat mig att man skulle försöka fördjupa dom händelserna som man väljer att faktiskt ta upp. Istället så framstår den grafiska novellen som mer djup -mer tredimensionell – än filmen. Och det är det som är problemet; Satrapi har försökt överföra sitt bildspråk från novellen till filmen. Men en film är en helt annan konstform än en tecknad bok, och kräver alltså ett helt annat bildspråk för att funka. Även om filmen också är tecknad så krävs det ett helt annat djup för att inte falla platt. Samma sak med dialogen; här har man helt enkelt överfört dialogen från den grafiska novellen till filmen. Men det som framstår som en bra och djup dialog i en grafisk novell framstår mest som platt på film. Det tycker jag säger sig självt. Det går helt enkelt inte att direkt överföra en grafisk novell till film. Man måste tänka annorlunda för konstformen film – utan att för den delen tappa rötterna i den grafiska novellen. Detta är fullt möjligt men det verkar inte Satrapi riktigt förstått. Istället märks det att hon har koncentrerat sig helt på att vara sann till sin grafiska novell, och det har gjort filmen lidande.
Även skådespeleriet är ett problem. Jag såg filmen på orginalspråket franska och kan därför inte exakt veta hur det funkar där med timing osv. Men även här känns det inte riktigt klockrent utan ganska platt. Replikerna kommer för snabbt efter varandra och jag märker ingen speciell inlevelse i det som sägs – vilket gör att många dramatiska, tragiska och komiska händelser helt faller bort. Detta kan naturligtvis bero på språkbarriären – och i efterhand skulle jag nog ha sett filmen på engelska eftersom jag faktiskt läste den grafiska novellen på engelska – men så upplevde jag det ialla fall. Men det tror jag återigen är knytet till det faktum att dom försöker överföra dialogen och scenerna direkt från tecknadserie-form, till tecknadfilm-form. Men jag ska även se den på engelska för att se om jag blir alienerad på grund av språkbarriär, eller om det faktiskt är just det jag misstänker.
Det fanns dock ljuspunkter. Jag gillar speciellt animeringen som är otroligt vacker och som förövrigt är det som dom bäst har överfört från den grafiska novellen. Men rent generellt är filmen tyvärr en besvikelse. Då tycker jag att man ska läsa böckerna istället.
Trailarna är dock bättre än själva filmen och kan kanske funka bra som reklam för böckerna istället. Här är den bästa: